Fjorton av Sveriges femton världsarv handlar om människans avtryck – gruvor, slott, kyrkor, en radiostation. Men flera av dem ligger mitt i landskap som är lika mäktiga att gå igenom som de är att läsa om. Här är världsarven där vandringskängorna hör hemma.

Höga Kusten – där land fortfarande reser sig ur havet

Höga Kusten är det enda svenska världsarvet som finns med enbart för sin natur, inte för mänsklig historia. Landet stiger fortfarande ur havet efter istiden, snabbare här än någon annanstans på jorden, vilket har skapat branta klippor, djupa fjordar och skogklädda toppar som Skuleberget. Högakustenleden slingrar sig genom hela området, och den kortare Världsarvsleden är ett bra sätt att på en dag uppleva klippstup, urskog och utsikt över Bottenhavet. Den som vill ha en riktig höjdpunkt kan gå upp till Slåttdalsskrevan, en 200 meter djup bergsspricka i Skuleskogens nationalpark. Mer information om Höga kusten; besök denna sida.

Laponia – Europas största sammanhängande vildmark

I svenska Lappland möts fyra nationalparker och två naturreservat i ett landskap som fortfarande formas av renskötsel och samisk kultur lika mycket som av is och vatten. Här går delar av Kungsleden och hela Padjelantaleden, och den som vandrar genom Sarek, Padjelanta eller Stora Sjöfallet rör sig genom ett av Europas sista riktigt orörda områden. Det är inte en plats för en söndagspromenad – väderomslag kan vara snabba och avstånden långa – men för den som vill uppleva vildmark i sin mest opåverkade form finns knappt någon motsvarighet i Europa.

Södra Ölands odlingslandskap – alvar, orkidéer och öppna vidder

Söder om Ölands mittpunkt breder Stora Alvaret ut sig, en kalkstensslätt så karg och unik att den fostrat egna växtarter som inte finns någon annanstans i världen. Landskapet har brukats på i princip samma sätt i tusentals år, vilket är precis det UNESCO ville skydda. Det är lika fint att vandra som att cykla här: leder genom Mittlandsskogens lövskog, förbi väderkvarnar och gravfält, ner mot fågellivet vid Ottenby i söder. Bäst vandras det i maj–juni, när alvarets orkidéer blommar som mest.

Tanums hällristningar – en promenad genom bronsåldern

I norra Bohuslän finns över 600 hällristningsytor med tusentals bilder av skepp, människor och djur, ristade för mellan 2700 och 5000 år sedan. Området runt Vitlycke museum är utformat för att vandras: korta, tillgängliga stigar leder mellan de mest kända hällarna, ofta genom ett öppet, böljande landskap som knappast förändrats sedan bronsåldern. Det är ett världsarv man kan uppleva på en eftermiddag, men bilderna – särskilt i kvällsljus när ristningarna får skugga och djup – stannar kvar längre än så.

Falun och Kopparbergslagen – vandring genom industrihistoria

Runt den enorma Falu gruva breder ett bergsmanslandskap ut sig med gruvhål, slagghögar, kanaler och små röda hus som i sekler försörjt sig på koppar. Vattnets väg är en av de mer originella lederna i sammanhanget: en promenad som följer det vattensystem som en gång drev gruvans pumpar och hjul, genom skog och förbi dammar som fortfarande fungerar. Det är en påminnelse om att naturupplevelser inte bara handlar om orörd vildmark – ibland är det mest fascinerande landskapet det som människan format i flera hundra år.

Skogskyrkogården – ett grönt andrum mitt i Stockholm

Det minsta äventyret på listan, men värt sin plats: Asplunds och Lewerentz mästerverk i södra Stockholm är lika mycket ett landskapskonstverk som en kyrkogård. Tallbackar, öppna gräsytor och medvetet placerade stigar skapar en känsla av vildmark bara någon kilometer från city. En långsam promenad här, gärna i gryningsljus, är ett sätt att visa att naturupplevelser och eftertanke inte kräver en flygresa eller en packad ryggsäck.